Page 1 of 2

STILETTEN nr 3/97

Independent Living i Slovakien

Adolf Ratzka har just kommit en internationell konferens om direkta te. Gruppen har tex haft svårt att förstå

tillbaka från det slovakiska utbetalningar för personlig assistans. att medel behövs, inte bara för assisten- Bratislava. Institutet för lndepen- temas löner utan även för administra- dent Living, bildat av STIL och GIL MEDARBETARE PÅ PLATS tion. För den centrala administrationen,

och där Adolf är verksamhetsledare, - Jag har medarbetare på plats som där för övrigt två arbetsplatser för grup- vann ifjol ett kontrakt från socialmi- sköter en del av arbetet ät mig i pens medlemmar har skapats, och för

nisteriet där. Projektet pågår i ett år Slovakien. Jag behöver alltså inte vara de enkilda arbetsledarna så att de tex

och pengarna - sammanlagt 2,5 milj där jämt. Nu är allt klart så att de 21 kan bekosta de medföljande assistenter- SEK - kommer från EU:s PHARE- deltagarna kan anställa assistenter. Det nas biobiljetter eller resekostnader. Jag

program för uppbyggnad av de före har varit mödosamt att först sprida fick nästan tvinga på dem dessa medel.

detta öststaterna. inbjudningar till många assistansbruka- Man är också rädd för att kräva sin rätt

Adolf berättar om sin resa:

I projektet ska Institutet undervisa

personal på tre nyinrättade centra för

behovsprövning för tekniska hjälpme- del, bostadsanpassning, personlig assis- tans och transportmedel. Projektets

andra del innebär att Institutet startar

upp ett pilotprojekt för personlig assis- tans med utbetalningar av medel till

brukarna. I tredje delen sätter Institutet

upp ett pilotprojekt för tillgänglig taxi- trafik med taxibilar som alla kunder

inklusive rullstolsbrukare ska kunna

använda. Projektet ska testa delar av

den kommande sociall agstiftningen i

landet vilken ska garantera medel till

hjälpmedel, bostadsanpassning, person- lig assistans och taxiresor.

GENOMSYRAS AV IL-PRINCIPERNA

- Jag kunde påverka projektbeskriv- ningen så att den nu genomsyras av

Independent Living-principerna. Att

projektet kom till stånd beror huvud- sakligen på att en högt uppsatt tjänste- man på slovakiska ministeriet fick kon- takt med mig och besökte mig ett antal

gånger tillsammans med kolleger och

representanter frän den slovakiska han- dikapprörelsen. Senast i samband med

re i Bratislava och sedan hjälpa dem precis som i Sverige där "mönster- bilda en förening med sammaträdesva- krymplingarna" vill sanera statsskulden

nor, stadgar, styrelse och framför allt genom lägre timersättning för personlig

sammanhållning och ömsesidigt förtro- assistans på bekostnad av sina möjlig- ende. heter till lika villkor.

Frän att kuvade ha levt innanför

hemmets väggar till att ta eget ansvar

och delta i föreningsverksamhet och

företagande är steget stort. De flesta i

gruppen lever fortfarande med sina för- äldrar. Påfallande många har dålig ut- bildning och i bästa fall enkla arbeten.

MAN SAKNAR INITIATIVFÖRMÅGA

1 stort sett gör jag samma sak som

jag gjorde när jag tog initiativet till

STIL. Det tog mig då tre är tills vi

kunde anställa assistenter. I Slovakien

ska hela projektet vara uppstartat och

avslutat inom ett är!

Samtidigt som man här nästan helt

saknar egen initiativförmåga och gärna

överlämnar allt ansvar och beslutsfat- tande till andra. Under kommunismen

skulle de stora ledarna se till att alla

hade det lagom bra. Som enskild kunde

man inte påverka sin situation.

TVÅ ARBETSPLATSER HAR SKAPATS

De flesta har aldrig varit i närheten

av eget företagande eller ens eget arbe- MIN EGEN INFRASTRUKTUR

Till min hjälp har jag två personliga

assistenter frän Slovakien, vilket under- lättar mycket. Jag är ju tvungen att

bygga upp en liten infrastruktur ät mig

själv för att kunna fungera. Det var tex

nödvändigt att skaffa en Volkswagen- buss för projektet. Utan egna transpor- ter kan man inte sköta ett arbete som

kräver rörlighet och flexibilitet. Jag

skulle inte heller ha klarat mig med

Stockholms färdtjänst.

NEDSÄTTANDE ATTITYDER

Jag bor på hotell i ett litet rum som

är dåligt anpassat. Vi fick lära oss att

möblera om. Allmänt är det svårt att ta

sig fram och attityden är ofta nedsättan- de. Man är inte van vid att se människor

med funktionshinder där och särskilt

inte i ledande roller. Detta är mycket

påfrestande i längden.

Annars är nog språkproblemen, atti- tyden hos kamraterna mot sig själva

och den utbredda fatalismen de största

hindren i arbetel. Allt arbete sker via

tolk. Hittills har jag inte hittat någon bra

tolk trots att jag enbart använder folk

som betraktar sig som proffs.

Landet har länge varit avskärmat

frän omgivningen och fortfarande är det

svårt att resa utomlands pga de jämfö- relsevis låga inkomsterna där.

ARBETET BYGGER PÅ SPRÅKET

Mitt arbete bygger ju på språket. Ta

tex skillnaden mellan begreppen "hem- samarit" och "personlig assistent". Det

är lätt att bli missförstådd. Det finns

inget bra ord för "människor med funk-

-<>-<>

Page 2 of 2

tionshinder" på slovakiska. Det som

finns betyder ordagrant "hälsodrabba- de". Hur ska jag då få dem att förstå att

det inte är vi som är sjuka utan att sam- hället diskriminerar oss.

ÄNDRA KLASSENS MEDBORGARE

I Slovakien är våra kamrater defini- tivt andra klassens medborgare. Det

märks överallt att man inte har räknat

med våra behov. Otillgängliga bostä- der, offentliga bygnader, gatumiljöer,

transportmedel, etc. Ännu värre än i

Stockholm.

Landet har dessutom genomgått

genomgripande förändringar på några

få år. Först " sammetsrevolutionen",

sedan separationen från nuvarande

Tjeckien och nu anpassningen till väst.

I detta kaos söker sig många till kyrkan

som nu får arbeta fritt. Många kamrater

där anser att man inte kan påverka sin

situation, eftersom allt ändå är i Guds

händer. Vad svarar man?

Om den nya lagen blir av, för att tala

om framtiden, så får personer med

behov av personlig assistans pengar för

att köpa dessa tjänster. Persongruppen

blir mycket större än i Sverige - inget

nålsöga på 20 timmar i veckan eller

STILETTEN nr 3/97

åldersbegränsning. Däremot blir ersätt- ningen inkomstprövad. Man hamnar då

i en fälla: om man arbetar får man min- dre i assistansersättning. Risken är att

det sammanlagt blir mindre pengar i

slutändan.

LÄGET INSTABILT

Den politiska situationen i landet är

högst instabil just nu. Det är tveksamt

om lagen går igenom under den här

legislaturperioden. Nästa vår är det val.

Det är också osäkert om och när den

nya regeringen kommer att befatta sig

med socialpolitik. I dag kommer peng- arna för projektet från EU men i framti- den är det inhemska medel som ska

finansiera personlig assistans.

Vi har börjat leta efter pengar åt- minstone för gruppen. Det skulle vara

grymt att låta de 21 deltagarna smaka

av det goda livet och sedan kasta dem

tillbaka till samma öde som förr.

Här finns förresten samma motstånd

som från hemtjänstlobbyn och politi- kerna i Sverige. Man häpnar över de

"höga" kostnaderna som personlig

assistans ger och man jämför då hela

timersättingen för personlig assistans

med hemvårdsbiträdens lön - utan att ta

hänsyn till hemtjänstapparatens admi- nistration. På den här punkten skiljer

sig Sverige och Slovakien inte åt.

ÖMSESIDIGT KAMRATSTÖD

Som en förberedelse inför tiden

efter projektet har jag börjat lära ut hur

man ger ömsesidigt kamratstöd och

utbyter erfarenheter i gruppen så att

både gruppen och de enskilda medlem- marna blir starkare. Många i gruppen

känner varann sen tidigare, men jag vet

inte hur mycket de kan lita på varandra.

När det gäller pressens bevakning

av projektet är jag nöjd. Vi har haft fyra

eller fem bra reportage. Ministeriet är

tydligen måna om att visa upp det för

allmänheten.

I ett senare framtidsperspektiv kan

det hända att Institutet får mer arbete i

området. Jag är inblandad i några pro- jektansökningar Slovakien och

Tjeckien. Jag trivs där och jag gillar den

här typen av arbete.

ADOLF RA TZKA